Igår , 11/3 , fick jag träffa dig i ca 10min å även den lilla stunden är en av de underbaraste i mitt liv..
Fattar egentligen inte varför jag känner som jag gör , är ganska trött på att sakna dig men hur fan slutar man.... Är ju helt omöjligt :/

du är den vackraste människan jag någonsin sett..

Fyfan vad jag saknar dig :/

tiden läker inte alla sår...

Saknad...
Grym jävla saknad...

Även en sån här dag så tänker jag bara på dig...
#blööh

doesn't make sence...

Jag försöker ta kontakt me dig ibland , oftast får jag svar å då ryser hela jag av glädje..
Ibland slutar du svara å då undrar jag egentligen varför jag bara inte slutar..
Sluta sakna dig..
Sluta tänka på dig..
Sluta drömma om dig..

Förstår inte hur en människa jag levde me i ynkliga 6 månader kan betyda så extremt mycket fortfarande..
Till 99% så vet jag att vi träffades vid fel tidpunkt ,, bortsett från de så tror jag faktiskt att vi än idag hade varit tillsammans..
Å tänk , då hade vi varit inne på 4:e året..

Tiden går.... jag saknar dig fortfarande....