Den dagen då jag tar första klivet är samma dag jag tänker kämpa till 100% för att tona ner känslor för dig..
För den dagen jag bestämmer mig för att kämpa enbart för mig själv så funkar de inte att sitta å tänka , sakna som jag gör å har gjort dom senaste åren.. :/

Hur kan man förlora något man inte ens har..?
Så fort jag ser/hör att du är med någon annan så känns de som jag förlorat dig , förstår inte varför :s
Är la antagligen för att jag känner så starkt som jag gör för dig men snart är jag fan i mig färdig me dessa jävla känslor för dig ,,, lönlöst ändå....

Fattar inte varför jag ännu en gång låter mig själv påverkas så innerligt av dig..
Inte ditt fel alls men fattar inte varför jag måste hoppas så jävla mycket hela tiden.. :/

Första inlägget för detta år å de börjar me en fin komplimang från dig!
Hade jag fått höra en hälften så fin mening från dig varje dag i resten av mitt liv så hade jag varit planetens lyckligaste människa , alltid.
Men allt man drömmer om slår inte in :/
Får bara fortsätta hoppas på att vi en dag finner varandra igen...

Första inlägget för detta år å de börjar me en fin komplimang från dig!
Hade jag fått höra en hälften så fin mening från dig varje dag i resten av mitt liv så hade jag varit planetens lyckligaste människa , alltid.
Men allt man drömmer om slår inte in :/
Får bara fortsätta hoppas på att vi en dag finner varandra igen...