Har nog faktiskt börjat inse att jag är ensam om dessa känslor..
Har alltid trott att någonstans inom dig så saknar du mig , har trott att bara vi ses så kanske du/båda förstår att vi är menade för varandra..
Men jösses , som jag inbillar mig....

Jag bara saknar dig helt enkelt...

Hur livet än må se ut..
När som helst,
vart som helst,
hur som helst..
Jag kommer alltid välja dig..

4 år sen vi stod där i hallen på din inflyttningsfest..
En kompis frågade dig , "är ni tillsammans" å du vände dig om , såg på mig me dom där vackraste ögonen å sa "ja , om hon vill de"
Jag föll pladask ännu mer för dig å "ja" sa jag lite lågt..
Det du inte visste då va att jag fick knappt någon luft , benen blev helt knäsvaga å hjärtat har aldrig nånsin pumpat så fort..
Där stod du , finaste du , me ett leende på läpparna när du hörde mitt svaga "ja"..

jag saknar den dagen..
Jag saknar dig..
Jag saknar oss..

Idag är det 4 år sen du å jag träffades för första gången..
Känner nästan samma pirr i magen nu - som du när jag för första gången la ögonen på dig när du sprang runt där på planen..
#tiden #går #fort

Perioderna mellan inläggen här känns som en hel evighet.
Varje gång jag går in här så inser jag att "den hela evigheten" jag lagt på att försöka glömma dig handlar egentligen bara om några veckor..
Tiden går såååå långsamt..
Dock så spelar de ju ingen roll för här sitter jag nu , ännu en gång , skriver om dig , hur mycket du fortfarande finns kvar inom mig..
Du är ständigt i tankarna , saknar dig varje dag , finns alltid något i min vardag - varenda dag - som påminner om dig..

Helt sjukt vad en enda människa av alla miljoner som finns ,, kan göra ett sånt extremt intryck på någon annan..
I mitt fall är det Du som har inpräntat Dig i Mig..

Är egentligen så jävla trött på att sakna dig å tänka på dig dygnet runt.
Men skulle jag någon gång klara mig "utan" dig i kanske en hel dag så saknar jag att sakna dig ,, sjukt eller hur..?