Snälla,, kom tillbaka.
Jag fungerar inte utan dig.
Min själ är trasig, mitt hjärtat är halvt - utan dig,, det bara går inte.. :/

"I'll think of you every step of the way"

Jag saknar dig..

please.. Don't let us go..

"There are still mornings when I wake up expecting to see you..."

Kommer varje dag hoppas att de sker igen..
Du är Den - alltid!

Att inte veta är de jobbigaste som finns.

Det tär på orken, det tär på energin..
Men kommer aldrig nånsin sluta hoppas, önska å be för att de en dag ska bli riktigt bra igen.

Du&Jag - det är så det ska va!

"Saknaden har nått en gräns, då de inte längre gör ont.
Istället känner man sig bara tom å kall inombords å ensamheten blir ett faktum"

Förstår inte varför jag känner mig sårad..
Är de för att han inte vill ha mig?

Eller är de för att jag ångrar de jag gjorde, mer än allt jag nånsin ångrat förut ,, å jag vet hur mycket de sårade honom.. Så hans rädsla gör att jag faktiskt sårade mig själv i det hela?! ://

Vad gör man när man insett vilket enormt misstag man gjort & sedan ångrar sig?
Vad gör man när hjärtat inte längre orkar känna denna obeskrivliga saknad längre?
Helt enkelt,, vad gör man när man kämpar för något som förmodligen aldrig komma bli igen?
Samtidigt som man inte vill ge upp så undrar man hur mycket mer man egentligen klarar av.. :/