Jag längtar faktiskt till den dagen då jag blir "lämnad ifred" , då du inte finns i mitt huvud , då jag inte blir påmind om dig nånstans..

Har ärligt talat glömt bort hur en dag utan dig känns..

Jag vill ju inte ta bort dig för de enda jag gör är att tänka på dig å sakna dig..
Går igenom minnen om å om igen ,
spelar låtar som du skickat , som påminner om dig ,
gör ju inte mig själv en tjänst direkt men hur mycket jag än försöker att glömma dig så blir tankarna å saknaden bara större..

Vafan ska man ta sig till... :/

Jag måste få dig ur mitt liv..
På nått sätt..

:'/

saknar dig...

du va mitt allt , du va hela min värld

Hopplöst ,, helt totalt hopplöst att sluta tänka på dig..
Blir påmind om dig på något sätt överallt , hela tiden.. är så trött på de :/
Orkar inte ständigt ha dig i huvudet ,
orkar inte sakna dig längre ,
orkar inte "tänk om"
Ger helt enkelt upp dig snart..
Skulle gjort de för längesen men de går ju bara inte.. På nått extremt konstigt sätt så har du liksom fastnat på min näthinna , i hjärnan å djupast i mitt hjärta..
Första gången jag skriver/tänker detta ,,
jag vill inte ha dig där längre..
Snälla , försvinn från mig.. :'/

2 års dagen har varit här..
I måndags ,, 12/10..
Bara att skriva siffrorna får mig att börja skaka å sätter en rejäl klump i halsen.
Att va jag saknar dig ,, helt jävla otroligt mycket alltså..
Vet inte vad jag ska ta mig till...

Vill vara glad , vill vara lycklig ,
vill mycket som inte går när du inte är me mig längre..
Vet inte hur jag ska kunna få tillbaka de utan dig i mitt liv...?

Känner mig som ett enda stort frågetecken..